"Älskade du honom?"
Ja. Jag älskade honom så mycket att det var svårt att andas. Jag älskade honom så mycket att när vi sågs så knuffade jag bort honom. För det var så mycket enklare att älska någon annan än att bli älskad själv. Jag älskade allt med honom men tillät inte mig själv att vara lycklig så jag byggde min egna verklighet där jag var betydelselös i hans ögon. Jag var så fel, så fel för honom. Men ändå saknar jag honom så oerhört mycket. För det är svårt att glömma någon som man har haft i bröstkorgen i 4 år. Det är svårt att glömma det första mötet, den första natten, den första morgonen och specciellt den första kyssen.
Känslan som jag inte kommer glömma är när han kysser det femtonåriga jag som trodde att hon inte hade en enda chans i världen att få ens nudda hans hand. Men sen sitter vi där, han har gjort picknick, det ösregnar & vi springer runt i parken. Han kysser mig och under tiden tänker jag " vad gör du? jag är inte tillräcklig".
En natt flera år senare så viskar jag i hans öra " De tre orden jag sagt för mycket är inte tillräckliga". Lutar mitt huvud mot hans axel igen & håller hand. Jag vet inte om han minns, men jag minns så väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar